Jag är född och uppväxt i Stockholm. Har alltid älskat den här staden. Utbudet, pulsen och samtidigt närheten till skärgården och stora skogsområden. Men de senaste åren har jag börjat fundera på om livet på landet skulle vara någonting för mig.
Den allra första gången tanken väcktes hos mig var när vi hälsade på svärföräldrarna. Då bodde de i svärmors föräldrahem på landet utanför Linköping. Jag föll direkt för platsen. Jag kände alltid ett stort lugn när vi var där. När jag dessutom insåg vilken enorm prisskillnad det var på bostäder ute i landet jämfört med Stockholm blev tanken ännu mer lockande.
Ett tag tittade jag ofta på olika mäklarfirmors hemsidor för att se vad vi skulle kunna köpa om vi lämnade Stockholm. Själva staden skulle jag klara mig utan. Jag skulle kunna nöja mig med att göra ett par besök varje år här. Men det finns en sak som gör att jag inte klarar av att gå från tanke till handling. Familjen. I Stockholm finns hela min familj. Farmor, mormor, föräldrar, syskon med familjer. Jag har väldigt svårt att föreställa mig hur det skulle vara att inte bo nära min familj. Vi umgås ganska flitigt och jag är rädd att saknaden skulle bli alltför stor.
Skulle vi välja att bo i närheten av Linköping skulle vi visserligen hamna nära svärföräldrarna. Och jag har ju faktiskt prövat på att lämna Stockholm och familjen, när jag pluggade i Östersund. Det gick ju alldeles utmärkt. Men jag åkte hem väldigt ofta. I genomsnitt tror jag att jag var hemma var tredje helg.
Jag tror att jag kommer fortsätta att bära med mig funderingarna om hur livet på landet skulle te sig. En vacker dag kanske jag lyckas samla ihop mod nog att göra slag i saken. Min man är öppen för möjligheten, så vem vet... Kanske kommer vi en dag att leva det lugna livet på landet, med några höns som strosar om kring på gårdsplanen och pickar.
http://intressant.se/intressant
http://bloggkartan.se/registrera/23145/stockholm
Fett Lätt
söndag 23 oktober 2011
onsdag 19 oktober 2011
Restaurang Aquavit, bra mat men mindre bra service
Igår var det höststämma och traditionsenligt avrundades kvällen med att styrelsen och ledningsgruppen åt middag. När jag fick veta att vi skulle äta på Aquavit åkte mina mungipor definitivt upp ett snäpp. Jag har beundrat Marcus Samuelsson ända sen han började dyka upp som tv-kock på 4:ans frukosttv. Att det är utmärkta hotell Clarion Sign som huserar restaurangen i Stockholm bidrog till att hålla förväntningarna på topp. Tyvärr blev kvällen inte lika magisk som jag förväntat mig.
Första besvikelsen kom faktiskt redan innan middagen när vi slog oss ner i hotellbaren. Jag var riktigt trött och eftersom jag dessutom efter operationen är rätt lättpåverkad tänkte jag att en red bull skulle vara en bra start på kvällen. Men baren hade inte red bull. Okej, jag vet att det inte är särskilt hög klass att dricka red bull, men den fyller faktiskt sin funktion.
När vi hade slagit oss ner i matsalen blev jag lite förvånad över att vi inte fick någon presentation av menyn. Det är väl ändå kotym att servisen berättar vad som ska serveras när en fast meny är beställd? Eftersom jag vet att jag numera bara kan äta lite, lite av varje rätt vill jag verkligen veta på förhand vad som ska serveras. Då kan jag planera om jag ska äta lite, lite mer av förrätten eller om jag kommer vilja spara mycket plats till varmrätten. När vår servitören inte ens berättade vad som låg på tallriken när han kom in med förrätten frågade jag vad som skulle serveras. Servitören tittade på mig som om jag var den första gästen som någonsin undrat över meny men berättade i alla fall kortfattat att förrätten var en variant av toast skagen och att den skulle följas av lamm och någon sorts nypondessert.
Den fåordade beskrivningen gjorde inte maten rättvisa. Det visade sig t.ex. att förrätten förgylldes av kalixlöjrom. Huvudrätten var också bra men hade varit utmärkt om den hade serverats snabbare. Nu hade den tyvärr hunnit bli så kall innan den serverades att både såsen och potatisen knappt var ljumna.
Eftersom servitören hade sagt att desserten skulle innehålla nypon blev jag förvånad när vaniljglassen, färskostcremen och mandelbiskvierna bara akompanjerades av en knivsudd torkad, smulad nypon. Efter en stund hastade en servitris runt och uppmanade oss att inte äta mer eftersom nyponsoppan inte var serverad än. Om vi bara hade blivit upplysta om att en förträfflig, varm, hemlagad nyponsoppa var huvudnumret så hade nog samtliga i sällskapet låtit dessertskedarna vila trots att den utsökta vaniljglassen hade börjat smälta ordentligt redan när tallrikarna kom på bordet.
Att de utvalda vinerna inte fick någon närmare presentation än att servitören visade etiketten innan glasen fylldes var i sammanhanget en liten miss. Hur som helst tyckte jag att de matchade maten mycket bra.
Jag tror att både huvudrätten och desserten hade varit fantastiska om de hade serverats vid rätt temperatur. Nu verkade båda rätterna tyvärr ha fått vänta allt för länge innan de hann komma från köket till bordet. Jag tror att Marcus Samuelsson hade blivit besviken på hur hans välplanerade meny behandlades om han hade bevittnat gårdagens middag.
Jag är också ganska säker på att hotellchefen skulle bli rejält förvånad över servicenivån i matsalen. Den levde inte upp till standarden som sätts av övrig hotellpersonal.
http://intressant.se/intressant
http://bloggkartan.se/registrera/23145/stockholm
Första besvikelsen kom faktiskt redan innan middagen när vi slog oss ner i hotellbaren. Jag var riktigt trött och eftersom jag dessutom efter operationen är rätt lättpåverkad tänkte jag att en red bull skulle vara en bra start på kvällen. Men baren hade inte red bull. Okej, jag vet att det inte är särskilt hög klass att dricka red bull, men den fyller faktiskt sin funktion.
När vi hade slagit oss ner i matsalen blev jag lite förvånad över att vi inte fick någon presentation av menyn. Det är väl ändå kotym att servisen berättar vad som ska serveras när en fast meny är beställd? Eftersom jag vet att jag numera bara kan äta lite, lite av varje rätt vill jag verkligen veta på förhand vad som ska serveras. Då kan jag planera om jag ska äta lite, lite mer av förrätten eller om jag kommer vilja spara mycket plats till varmrätten. När vår servitören inte ens berättade vad som låg på tallriken när han kom in med förrätten frågade jag vad som skulle serveras. Servitören tittade på mig som om jag var den första gästen som någonsin undrat över meny men berättade i alla fall kortfattat att förrätten var en variant av toast skagen och att den skulle följas av lamm och någon sorts nypondessert.
Den fåordade beskrivningen gjorde inte maten rättvisa. Det visade sig t.ex. att förrätten förgylldes av kalixlöjrom. Huvudrätten var också bra men hade varit utmärkt om den hade serverats snabbare. Nu hade den tyvärr hunnit bli så kall innan den serverades att både såsen och potatisen knappt var ljumna.
Eftersom servitören hade sagt att desserten skulle innehålla nypon blev jag förvånad när vaniljglassen, färskostcremen och mandelbiskvierna bara akompanjerades av en knivsudd torkad, smulad nypon. Efter en stund hastade en servitris runt och uppmanade oss att inte äta mer eftersom nyponsoppan inte var serverad än. Om vi bara hade blivit upplysta om att en förträfflig, varm, hemlagad nyponsoppa var huvudnumret så hade nog samtliga i sällskapet låtit dessertskedarna vila trots att den utsökta vaniljglassen hade börjat smälta ordentligt redan när tallrikarna kom på bordet.
Att de utvalda vinerna inte fick någon närmare presentation än att servitören visade etiketten innan glasen fylldes var i sammanhanget en liten miss. Hur som helst tyckte jag att de matchade maten mycket bra.
Jag tror att både huvudrätten och desserten hade varit fantastiska om de hade serverats vid rätt temperatur. Nu verkade båda rätterna tyvärr ha fått vänta allt för länge innan de hann komma från köket till bordet. Jag tror att Marcus Samuelsson hade blivit besviken på hur hans välplanerade meny behandlades om han hade bevittnat gårdagens middag.
Bild från http://www.alltomstockholm.se/ |
http://intressant.se/intressant
http://bloggkartan.se/registrera/23145/stockholm
zzzzzzz
Anemi? Narkolepsi? Det måste finnas någon logisk förklaring till min extrema trötthet. Har haft sovstund två gånger idag och är fortfarande trött. Okej, hade en lång dag igår men den blev inte alls så intensiv som jag befarade så det borde inte vara anledningen.
Önskar jag kunde göra som tjejen på bilden och gå i ide. Eftersom det inte är ett alternativ är jag i alla fall tacksam över att jag investerade i en wake-up light för ett par år sen. Att väckas av en en simulerad soluppgång och fågelkvitter är underskattat. För mig har det gjort stor skillnad. Trots att jag just nu är abnormt trött är det i alla fall lätt att vakna på morgonen.
http://intressant.se/intressant
http://bloggkartan.se/registrera/23145/stockholm
Önskar jag kunde göra som tjejen på bilden och gå i ide. Eftersom det inte är ett alternativ är jag i alla fall tacksam över att jag investerade i en wake-up light för ett par år sen. Att väckas av en en simulerad soluppgång och fågelkvitter är underskattat. För mig har det gjort stor skillnad. Trots att jag just nu är abnormt trött är det i alla fall lätt att vakna på morgonen.
http://intressant.se/intressant
http://bloggkartan.se/registrera/23145/stockholm
måndag 17 oktober 2011
Livets berg-och-dalbana
Visste att det var länge sen jag skrev sist men att det hade gått över en månad trodde jag faktiskt inte. Den senaste månaden har jag varit fokuserad på att klara av de tvära kasten i livets berg-och-dalbana.
Egentligen har det inte hänt något särskilt. Ändå har det varit rätt tufft. Att gå på föreläsningar har varit en riktig utmaning. En utmaning som jag inte har klarat av varje dag. Försöker läsa så mycket som möjligt hemma men koncentrationsförmågan är inte på topp. Det skapar en negativ spiral. Jag blir besviken på mig själv för att jag inte klarar av att gå på alla föreläsningar och för att jag inte fixar att plugga på egen hand i den utsträckning jag är van vid. Det gör i sin tur att jag mår sämre, vilket leder till att jag får svårare att prestera...
Hoppas kunna bryta det här mönstret snart. Det är ju bara ett par veckor kvar till anatomitentan...Behöver verkligen klara av den under den här terminen. Att påbörja termin två med monstertentan fortfarande hängandes över mig känns inte som ett alternativ. Börjar i alla fall bli ganska bra på anatomitermerna. Instuderingskorten som jag köpte var verkligen en bra investering!
http://intressant.se/intressant
http://bloggkartan.se/registrera/23145/stockholm
söndag 11 september 2011
Timmarna som förändrade världen
De senaste veckorna har världen laddat inför den här dagen. Få människor i världen kan ha missat att det idag är 10 år sedan terrordåden i USA. Dagens DN handlar helt och hållet om hur terrordåden har påverkat världen. SVT har specialsändning hela dagen på samma tema. Precis som många andra kommer jag ihåg exakt vart jag var och vad jag gjorde när jag fick reda på vad som hänt. Jag satt på en buss i Östersund och var på väg från stan och hem. Bussföraren hade radion på och helt plötsligt gick nyhetssändningen från att vara sorl i bakgrunden till att tränga in i mitt medvetande. Ett plan hade kraschat in i WTC. Min storasyster var på besök från Stockholm och när jag kom hem satt hon redan klistrad framför TV:n. Vi såg bilder på hur det andra planet rammade det södra tornet. Vi såg det gapande hålet i Pentagon. Vi fick höra att ytterligare ett plan hade störtat i Pennsylvania. Chockade blev vi sittandes länge och hade svårt att ta in vad som hände.
Så här 10 år senare väcker tankarna på den där dagen fortfarande obehagskänslor. Terrordåden i sig var fruktansvärda men mycket av det som har hänt sen dess i kriget mot terrorn ger även det mig kalla kårar. Något som verkligen skrämmer mig är hatet mot muslimer som på vissa håll i USA numera är djupt förankrat.
Imorse visades ett reportage på SVT om Murfreesboro, Tennessee. Där bor idag ungefär 250 troende muslimer. Många av dom har flytt till USA från krigen i Irak och Afganisthan eftersom staden var en av flera amerikanska städer som bestämde sig för att frivilligt ta emot dessa flyktingar. Det empatiska mottagande har idag vänts till skräck och hat. Den muslimska församlingen i staden har köpt en bit mark för att kunna bygga en ny, större moské eftersom den de har idag är för liten. Efter flera år är tomten fortfarande tom. Hundratals människor i staden har riktat starka protester mot bygget efter som de anser att muslimer är farliga och potentiella terrorister, bara baserat på sin religiösa tro. Stämningen är så hätsk att trots att myndigheterna i staden stödjer församlingens rätt att bygga moskén så vågar inget byggföretag ta på sig jobbet.
Många av de som strider emot moskébygget tillhör den kristna högern. Jag är troende kristen och deras uttalanden gör mig förtvivlad. Som kristen är det väldigt viktigt för mig att religionsfrihet inte bara är tomma ord. Även om jag inte tror på Allah som muslimerna, väntar på Messias som judarna eller tror att det inte finns någon gudomlighet som atesisterna så stödjer jag alla människors rätt att tillbedja sin Gud eller att inte tillbedja någon.
Statsminister Fredrik Reinfeldt var med i SVT:s sändning tidigare idag. Han pratade om hur klimatet i världen hårdnade efter terrordåden och han hoppas att den arabiska våren är ett tecken på att vi nu är tillbaka på vägen mot en ljusare framtid. Jag hoppas att han har rätt. När jag knäpper mina händer ikväll och ber kvällsbön kommer jag be för helande till alla de som drabbats av terrordåden 11 september 2001- i USA, men också i Afganisthan, Irak och andra länder. Jag kommer att be för att världen ska präglas mer av empati och förståelse och att misstänksamheten mot de som ses som annorlunda ska ge vika.
http://intressant.se/intressant http://bloggkartan.se/registrera/23145/stockholm
Så här 10 år senare väcker tankarna på den där dagen fortfarande obehagskänslor. Terrordåden i sig var fruktansvärda men mycket av det som har hänt sen dess i kriget mot terrorn ger även det mig kalla kårar. Något som verkligen skrämmer mig är hatet mot muslimer som på vissa håll i USA numera är djupt förankrat.
Imorse visades ett reportage på SVT om Murfreesboro, Tennessee. Där bor idag ungefär 250 troende muslimer. Många av dom har flytt till USA från krigen i Irak och Afganisthan eftersom staden var en av flera amerikanska städer som bestämde sig för att frivilligt ta emot dessa flyktingar. Det empatiska mottagande har idag vänts till skräck och hat. Den muslimska församlingen i staden har köpt en bit mark för att kunna bygga en ny, större moské eftersom den de har idag är för liten. Efter flera år är tomten fortfarande tom. Hundratals människor i staden har riktat starka protester mot bygget efter som de anser att muslimer är farliga och potentiella terrorister, bara baserat på sin religiösa tro. Stämningen är så hätsk att trots att myndigheterna i staden stödjer församlingens rätt att bygga moskén så vågar inget byggföretag ta på sig jobbet.
Många av de som strider emot moskébygget tillhör den kristna högern. Jag är troende kristen och deras uttalanden gör mig förtvivlad. Som kristen är det väldigt viktigt för mig att religionsfrihet inte bara är tomma ord. Även om jag inte tror på Allah som muslimerna, väntar på Messias som judarna eller tror att det inte finns någon gudomlighet som atesisterna så stödjer jag alla människors rätt att tillbedja sin Gud eller att inte tillbedja någon.
Statsminister Fredrik Reinfeldt var med i SVT:s sändning tidigare idag. Han pratade om hur klimatet i världen hårdnade efter terrordåden och han hoppas att den arabiska våren är ett tecken på att vi nu är tillbaka på vägen mot en ljusare framtid. Jag hoppas att han har rätt. När jag knäpper mina händer ikväll och ber kvällsbön kommer jag be för helande till alla de som drabbats av terrordåden 11 september 2001- i USA, men också i Afganisthan, Irak och andra länder. Jag kommer att be för att världen ska präglas mer av empati och förståelse och att misstänksamheten mot de som ses som annorlunda ska ge vika.
Fredsduva (bild från wikipedia) |
http://intressant.se/intressant http://bloggkartan.se/registrera/23145/stockholm
lördag 10 september 2011
M + Mp= Sant? Varför inte?
Den senaste veckan har det skrivits mycket om Miljöpartiet skulle kunna börja samarbeta mer på nationell nivå. I många kommuner och landsting finns det redan långtgående och välfungerande samarbete mellan Alliansen och Mp. Därför är det inte konstigt att en enkäten som tidningen Dagens samhälle genomförde visade att många ledande Mp-politiker kan tänka sig att bilda regering med Moderaterna.
Jag är inte förvånad. Moderaterna har de senaste åren verkligen visat att ambitionen att vara Sveriges nya arbetarparti inte bara var en slogan i valrörelsen. Dessutom vittnar partiprogrammet om att det faktiskt finns en stark miljöpolitik. Miljöpartiet håller å andra sidan på att tvätta bort vänsterstämpeln och börjar visa att de har viljan att bli ett riktigt framåtsträvande parti.
Erik Helmerson, ledarskribent på DN, verkar fortfarande i alla fall lite tveksam till att partierna ska kunna enas om tunga politiska frågor. Jag är däremot övertygad om att det breda samarbetet på regional och lokal nivå är ett gott facit för att det kommer fungera. Alla goda samarbeten leder till förnyelse och utveckling. Jag ser fram emot att se vad skörden av ett samarbete på regeringsnivå mellan Alliansen och Mp kan leda till. Att det kommer att få Socialdemokraterna att puttas ännu längre bort från politikens centrum ser jag som en ren bonus...
http://www.dn.se/ledare/signerat/blagron-rora-m--mp--sant
http://intressant.se/intressant http://bloggkartan.se/registrera/23145/stockholm
Jag är inte förvånad. Moderaterna har de senaste åren verkligen visat att ambitionen att vara Sveriges nya arbetarparti inte bara var en slogan i valrörelsen. Dessutom vittnar partiprogrammet om att det faktiskt finns en stark miljöpolitik. Miljöpartiet håller å andra sidan på att tvätta bort vänsterstämpeln och börjar visa att de har viljan att bli ett riktigt framåtsträvande parti.
Erik Helmerson, ledarskribent på DN, verkar fortfarande i alla fall lite tveksam till att partierna ska kunna enas om tunga politiska frågor. Jag är däremot övertygad om att det breda samarbetet på regional och lokal nivå är ett gott facit för att det kommer fungera. Alla goda samarbeten leder till förnyelse och utveckling. Jag ser fram emot att se vad skörden av ett samarbete på regeringsnivå mellan Alliansen och Mp kan leda till. Att det kommer att få Socialdemokraterna att puttas ännu längre bort från politikens centrum ser jag som en ren bonus...
http://www.dn.se/ledare/signerat/blagron-rora-m--mp--sant
http://intressant.se/intressant http://bloggkartan.se/registrera/23145/stockholm
onsdag 7 september 2011
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)