Igår var det dags för årets Prideparad. Som vanligt skulle tusentals hbtq-personer stolt tåga genom Stockholms gator. Somliga skulle passa på att visa upp sig i extravaganta utstyrslar, andra skulle ta tillfället i akt och bära plakat med texter som sätter fokus på problem som hbtq-personer drabbas av pga sin läggning. De skulle få sällskap i tåget av vänner, familjemedlemmar och andra människor som vill visa sitt stöd. Precis som vanligt skulle paradvägen kantas av människor som applåderar, vinkar och hejar på.
För mig och min man har det blivit något av en tradition att titta på paraden. I år blev det en riktig familjedag eftersom vi fick sällskap av lillasyster, hennes F och deras två små pojkar. Vi fick plats på första parkett och hade så himla kul! Vi klappade i händerna, sjöng med i musiken, stuffade och vinkade. Lilla W var helt exalterad och diggade också loss. Hela tiden fanns det något eller någon spännande som han ville se till att jag inte missade. Efter paraden tog vi en sväng till Kungsan och själva festivalområdet. Lillasyster och hennes F var överens om att de ska göra det till tradition att ta med pojkarna till Pride varje år. Förutom att det är en kul happening så tycker de att det är viktigt att pojkarna växer upp med att attityden att "olika är bra".
Trots att vi hade en riktigt bra dag hade jag hela tiden en gnagande känsla inom mig av att allt inte var okej. Först imorse insåg jag att det berodde på debattartikeln som Micke Kazarnowicz skrev i Aftonbladet i fredags. Han menar att i och med att Pridefestivalen i år är gratis att besöka och hålls mitt inne i Stockholm city riskerar festivalen att bli ett zoo dit hetros kan gå för att glo på hbtq-personer. Om Pride fortsätter på det inslagna spåret är Kazarnowicz också orolig för att festivalen ska urvattnas från att vara en frizon för hbtq-personer till att bli en "giganstisk hetrofestival" i stil med Vattenfestivalen.
 |
| Vattenfestivalen då det begav sig |
Jag förstår att det finns ett behov för hbtq-personer av att Pridefestivalen ska vara "en frizon från heteronormen". En gång om året ska det vara enkelt att vara sig själv. Tjejer som gillar tjejer och killar som gillar killar ska kunna öppet visa sin kärlek till sin partner utan att oroa sig för konsekvensen. Personer som gillar crossdressing ska kunna stoltsera i sina snyggaste outfits utan att riskera problem. Vad jag inte förstår är behovet av att minimera antalet hetros som besöker Pridefestivalen för att det ska vara möjligt.
Kazarnowicz, om du läste det här skulle du kanske säga att jag som hetero helt enkelt inte fattar, att man måste vara hbtq för att förstå problemet. Men jag vill inte skriva under på det. Jag tänker nämligen att det ultimata målet borde vara att Pridefestivaler till slut är onödiga för att alla människor, oavsett om de är homo, bi, trans, queer eller hetero ses som normala. Om vi ska kunna få ett samhälle där människor inte fördöms, förtrycks eller behandlas olika beroende på könstillhörighet, sexualitet, ras, religion etc. så tror jag att vi framförallt behöver öppenhet. Jag är helt säker på vi var med och jobbade för den öppenheten igår när vi kollade på paraden och besökte Prideparken. Jag tror absolut att lillasyster och hennes F, genom att bl.a. ta med sina barn till Pride, är med och jobbar för att nästa generation ska vara ännu mer toleranta.
Temat för Stockholmpride 2011 är "Öppenhet". För att vi ska få ett samhälle som är öppet och välkomnande för alla så är jag övertygad att det är bra att vi hetros också hänger i Prideparken!
Vill du läsa mer om årets festival klickar du här för att komma till den officiella hemsidan.
http://intressant.se/intressant
http://bloggkartan.se/registrera/23145/stockholm
