Långtidsstudie visar hur olika livsmedel påverkar vikten

Läste just en intressant artikel i dagens DN om hur kosten påverkar vikten. Ett forskarteam vid Harvard har genomfört en långtidsstudie över hur små förändringar i kosten påverkar vår vikt. Forskarteamet har följt 121 000 personer under 12 eller 20 år och konstaterar att snabba kolhydrater tillhör de livsmedel som orsakar störst vikt ökning. Resultaten av studien går stick i stäv mot traditionella kostråd som fokuserar på hur totalmängden kalorier påverkar vikten hos människor.

Spännande är att även små kostförändringar får stor påverkan på vikten. En extra portion kokt, stekt eller bakad potatis om dagen ger på fyra år en viktökning på 0,7 kg. Ett par extra skivor ost dagligen påverkar å andra sidan på sikt knappt vikten.

Hälsokost

Förutom att långsamma kolhydrater visar gynnsam effekt på vikten hos personerna i studien så tycks yoghurt också ha god effekt. Forskarna tror att det är bakterierna i yoghurten som påverkar magtarmfloran vilket i sin tur har gynnsam effekt på vikten.



http://intressant.se/intressant
http://bloggkartan.se/registrera/23145/stockholm

fettskatt gynnar inte hälsan

Så kom det häromdagen en rapport där författarna anser att de stora och växande samhällskostnaderna för övervikt ska botas med fettskatt. Har författarna helt missat de senaste årens förändrade synsätt på fett?

Idag vet vi ju att fett inte gör människor feta. Tvärtom så framgår sambandet mellan kolhydrater och fetma samt dess följdsjukdomar, t.ex. diabetes och åderförkalkning, allt tydligare. Jag tror att det vore mycket klok om samhället investerade mer i hälsofrämjande åtgärder. Men fettskatt är inte rätt väg att gå! Kan det dåliga förslaget bero på att det är ekonomer som skrivit rapporten?

Tänk om barn och ungdomar kunde få mer undervisning i kost, hälsa och motion. Tänk om det var schemalagd motion, varje dag, i alla skolor. Det skulle kunna göras med mycket enkla medel, t.ex. gemensamma promenader. Tänk om kommunerna kunde satsa mer pengar på maten som serveras i förskolor och skolor. Tänk om barn som lider av övervikt, eller riskerar att göra det som vuxna, kunde identifieras i tidig ålder och sedan få proffesionell hjälp för att rätta till problemen med vikten. Tänk om vi kunde satsa mer på förebyggande hälsovård för att minska behovet av sjukvård. Ja, tänk om vi kunde hitta klokare vägar till ökad hälsa än att beskatta vissa livsmedel hårdare. Livsmedel som inte ens bär skulden för samhällets problem med fetma.


Artikeln i SvD som sammanfattar rapporten hittar du här: http://www.svd.se/naringsliv/rapport-kraver-fettskatt_6122161.svd

Vill du hellre läsa hela rapporten så finns den här:
http://www.eso.expertgrupp.se/Uploads/Documents/ESO_2011_3_till_webben.pdf

Sveriges radio hade bra rapportering om ämnet:
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1646&artikel=4478548

http://intressant.se/intressant
http://bloggkartan.se/registrera/23145/stockholm

är Zumba bra träning för en tjockis?

Senaste veckan har en känsla av rastlöshet börjat sprida sig i mig. Det är som att min kropp jublar över att den blir lättare och säger åt mig att den vill röra på sig. Att kunna träna och orka sporta är definitivt ett av mina mål med viktminskningen.

Det här med träning har alltid varit tungt, i dubbel bemärkelse, för mig. Som vuxen har jag gymmat, prövat spinning, Friskis & svettis pass, vattengympa m.m. Styrketräning har varit ganska lätt eftersom jag har relativt sett ganska stor muskelmassa. Men alla typer av konditionsträning har varit så himla tungt. Rent fysiskt är det inte särskilt lätt att studsa runt med mina (då) 120 kg på ett aerobicspass. Det har inte blivit lättare av att jag känt mig som en klumpig, svettig elefant i en samling graciösa, trimmade tjejer.





Ett tag gick jag på Friskis & svettis pass och där kändes det faktiskt lite bättre. På de passen samlas människor i alla storlekar och med högst varierande grad av kondition. Samtidigt spelar det inte så stor roll när kroppen är så tung och osmidig att jag inte kan göra alla övningar.

Herregud, bara att byta om och duscha på ett gym prövar ju självkänslan hårt. Varför investerar gym inte i duschdraperier? Tror inte att det bara är vi tjockisar som helst skulle vilja duscha i fred.

Nu tänker jag faktiskt inte träna mig i form innan jag vågar gå på gym. Men jag tänker börja med snabba promenader för att skona kroppen. För mig är det ganska lätt eftersom jag har en lite vovve som också måste få motion dagligen. Men ganska snart vill jag hitta någon rolig träningsform att komplettera med. Undra om Zumba passar en tjockis som gillar att dansa men som behöver träning som är skonsam för knäna? 

Frosserivecka i Big brother- dröm eller mardröm?

Får just nu dagens dos av riktigt härlig skräptv- Big brother. Om du inte brukar titta så kan jag berätta att temat den här veckan är frosseri. Varje dag rullas en vagn fylld med mat eller sötsaker in i huset (igår var det godis, idag korv och imorgon hamburgare med pommes). Deltagarna ska äta upp allt under dagen och om de lyckas alla dagar så kommer de få ett pris. Deltagarna är minst sagt oense om det är värt att frossa för att hela gruppen ska kunna vinna ett pris eller bör varje person tänka på sin egen hälsa och avstå från frosseri.

Är senariot en dröm eller en mardröm för dig? För mig är det en mardröm idag men det fanns en tid när det såg annorlunda ut.

För 10-12 år sen hade jag kastat mig in i en sån utmaning med skräckblandad förtjusning. På den tiden kunde jag frossa i både mat och godis. Ironiskt nog gjorde jag det sällan av ren njutning, maten fyllde en mycket större mening i mitt liv. Mat kunde trösta mig när jag var ledsen, underhålla mig när jag var uttråkad och det var en belöning när jag skulle fira något. Mest absurt var nog att jag kunde fortsätta att äta när jag var både mätt och belåten, inte för att det smakade utan nästan som en rent mekanisk reaktion. Snacka om att stenåldersmänniskans ideal satt i hårt- ät så mycket du kan när det finns mat, för du vet aldrig när du får mat igen. Det betyder inte att jag åt helt galet mycket hela tiden men om jag t.ex. hade köpt en godispåse så hade jag svårt att sluta äta innan påsen var tom. Jag kunde inte äta tills jag var nöjd och spara resten till en annan dag. Jag var TVUNGEN att moffa i mig hela påsen på en gång.

(Kommer att tänka på den vanligaste fördommen om tjockisar, nämligen att de skulle äta ohejdat mycket och sjukt onyttigt hela tiden. Normalviktiga personer vet sällan hur få extra kalorier det behövs för att gå upp ett kilo. Men mer om det en annan dag!)

När jag flyttade hemifrån började mitt förhållande till mat förändras gradvis. Sakta men säkert lärde jag mig att äta det min kropp behövde utan att försaka det där goda som sätter guldkant på livet som t.ex. mammas lussebullar till jul eller "lördagsgodis". Nu är det många år sedan jag åt något bara för att. Bjuds det på tårta på jobbet (vilket det faktiskt gör ganska ofta) så tar jag bara en bit om jag verkligen känner mig sugen. De flesta gånger avstår jag utan att känna att jag försakat något.

De senaste 5 åren har jag bara gått upp i vikt vid under de perioder jag har varit tvungen att äta en medicin som har viktökning som biverkning. (Ja, det finns sådana mediciner, det är inte en dålig ursäkt för tjockisar.) Förutom en stabil vikt så har mitt ändrade förhållande till mat också medfört att jag blivit mycket snällare mot mig själv. När jag väljer att äta något onyttigt så får jag aldrig längre ångest efteråt. Jag vet att jag äter en hälsosam och välbalanserad kost där det fínns utrymme för det lilla extra till helgen. Så länge mängden inte är för stor och helgen inte blir för lång...

Tack vare den här förändringen kände jag mig trygg inför min gastric bypass operation. För operationen i sig är inget mirakel. Det gäller att fortsätta äta bra resten av livet. Både för hälsans skull och för att hålla vikten när viktminskningsfasen är avklarad. För även om min magsäck nu är en bråkdel så stor som tidigare så kan jag gå upp i vikt om jag hela tiden fyller den med mat, godis och snacks som har extremt högt kaloriinnehåll.

http://intressant.se/intressant
http://bloggkartan.se/registrera/23145/stockholm

Lördagsmys

Har haft en väldigt soft dag. Har bara degat i sängen, läst (började på "En berättelse om kärlek och mörker" av Amos Oz igår) och klappat hunden.

Eftersom varken jag eller älsklingen orkade göra någon stor insats i köket men ändå ville äta en god middag blev det taco. Nu ska vi avrunda vårt lördagsmys med en film och lite godis. Med betoning på LITE för min del. Klarar av att äta mellan 5 och 10 bitar numera. För ca 2 år sen prövade jag att äta LCHF kost (=lite kolhydrater, mycket fett) och mådde bra av den kosten. Märkte att jag var mätt längre efter varje måltid och att suget efter godis och andra snabba kolhydrater minskade rejält. Kom efter en tid fram till att jag hade svårt att helt utesluta kolhydraterna ur kosten men har sen dess fortsatt att hålla igen på den fronten.

Tack vare att jag har varit restriktiv med att äta kolhydrater så har jag kunnat behålla vikten stabil. Det var en stor framgång för mig och något som stärkte mig inför operationen. Eftersom jag hade lyckats stå stilla i vikt under en längre tid så borde en gastric bypass operation passa mig perfekt. För operationen i sig är ju ingen mirakelkur. Den ger hjälpmedel för att lyckas med viktminskningen, men jobbet måste jag (och alla andra opererade) göra själv. Det gäller att fortsätta äta balanserad kost i små portioner resten av livet. Det går att sakta töja ut den nya lilla magsäcken om man regelbundet äter för mycket. Så den som har problem med maten och vet med sig att överätning är en del av vardagen så gäller det att jobba med de problemen även efter operationen.

http://intressant.se/intressant
http://bloggkartan.se/registrera/23145/stockholm

Post op funderingar

Så nu är det gjort. I onsdags genomgick jag en gastric bypass operation på Ersta sjukhus. Är kampen mot kilona äntligen slut nu?

Vågar knappt tro det men det är ju meningen att operationen ska vara vertyget som äntligen hjälper mig att nå normalvikt. Jag har varit tjock hela livet så jag kan inte ens föreställa mig hur det känns att vara normalviktig.

Min förhoppning är att livet helt enkelt blir lättare att leva, i rent bokstavlig mening. Jag vill t.ex. kunna böja mig för att knyta skorna utan att magen tar emot, sitta med benen i kors, slippa skavsår på insidan av låren när jag har kjol eller klänning, orka springa till bussen, slippa få ångest bara för att hissen på jobbet är trasig.  

http://intressant.se/intressant
http://bloggkartan.se/registrera/23145/stockholm