Den bittra generationen

Redan titeln på Ann Charlott Alstadts text på Aftonbladets kultursidor gav mig en en äcklig smak i munnen. I texten Den blåsta generationen öser hon ut sitt förakt för unga kvinnor i media som "okritiskt hajpar lyxshopping och skitjobb". Som för att understryka sitt von oben perspektiv inleder Alstadt sin text med att jämföra modebloggare med Oscar Wilde. Alstadt anser att Wilde, som var sin tids modeorakel, slår dagens modebloggare på fingrarna eftersom han uttryckte sig mer belevat.

Alstadt fortsätter med att beskylla modebloggare för att vara okritiska reklampelare som ges utrymme enbart för att få unga tjejer att konsumera mera. Alstadt menar att Elin Kling och Sofie Fahrman, den senare nämns konstigt nog inte ens vid namn, ägnar sig åt "ett förvuxet frossande i prinsessbilder". Den unga tjejen var i medievärlden tidigare enbart ett objekt, som modell, men förvandlas nu till ett shoppande subjekt när hon får rollen som "chefredaktör, krönikör, författare". Alstadt vill protestera mot "mediernas fixering vid det som tidigare var en övergående tonårsfas" men är rädd att uppfattas som "avundsjuk". hon vill heller inte bli anklagad för att "kränka alla unga kvinnor" bara för att hon är kritisk mot generationen av "bimbos" som upptar så mycket plats i media. Jag förstår Alstadts rädsla eftersom hennes text får henne att framstå som surmagat bitter mot en hel generation av unga kvinnor som lyckats transformera bloggar, centrerade kring sig själva och sina intressen, till blomstrande karriärstegar. Jag förundras av att Alstedt väljer att ensidigt kritisera unga kvinnor som tar plats i media. Varför får inte unga killar samma känga? Anser Alstadt att killar har större rätt till utrymmer i media eller är det lättja som får henne att såga det egna könets mediakarriärister? Kan det vara som "Blondinbella" skriver i sin blogg, att äldre kvinnor av någon outgrundlig anledning inte vill göra plats för unga kvinnor? 

När Alstadt är klar med sin tirad mot modebloggare svingar hon sin glödande penna mot entreprenören som får representeras av Isabella "Blondinbella" Löwengrip. Att unga idag verkar ha en större önskan att bli egenföretagare än tidigare generationer ser Alstadt som ett tydligt tecken på "vänsterns nederlag". Hon förfasas över att unga luras in på en otrygg kärriärväg av och "blir skräckslagen av den unga mediegenerationens trevligt positiva och mjukryggade följsamhet". Jag borde inte förvånas över att en person som identifierar sig som vänster ser företagsamhet som ett rött skynke. Vänstern tenderar ju trots allt att hylla den som sliter i sitt anletes svett på ett fabriksgolv medan den som drivs av företagsanda ska skämmas. (Här anser jag att vi hittar förklaringen till vänsterns oförmåga komma med lösningar på problemen med arbetslöshet. Men det får bli ett annat blogginlägg...) Jag kommer hur som helst aldrig hålla med om att entreprenörskap skulle gå hand i hand med en rygg som böjs för överheten.

Alstadt, som vuxit upp med "punk och proggvärderingar", slår slutligen fast att 80-90-talisterna "är troligtvis den minst samhällskritiska generationen någonsin". Dessa unga som "inte bara accepterar utan också hajpar identiteskonsumtion och skitjobbsvillkor" är "helt blåst, både i betydelsen lurad och korkad". När jag har läst hela texten väller en bitter smak av galla upp i min mun. Jag kan inte hejda min mage från att göra uppror när en vuxen kvinna som är samhällsforskare, författare och journalist visar ett så tydligt förakt mot yngre kvinnor som arbetar hårt för att nå sina mål. Jag ser Alstadts text som ett tecken på att hon ingår i den bittra generation, inte på att kvinnor födda på 80- och 90-talen skulle vara blåsta.

http://intressant.se/intressant
http://bloggkartan.se/registrera/23145/stockholm