Anledningen till att många unga väljer att flytta ut i landet är enligt artikeln bostadsbristen. Nu har jag och älsklingen en lägenhet som vi trivs väldigt bra i. Men den dagen vår lilla familj växer ur lägenheten vet jag inte hur vi gör. Att köpa hus i Stockholm är helt absurt dyrt. Skulle vi flytta till Östergötland (där svårföräldrarna bor) så skulle vi nästan inte ha några lån. Vinsten från lägenheten vi bor i nu skulle nästan helt räcka till att betala en stor villa på pendlingsavstånd från t.ex. Linköping.
Med tanke på att jag önskar mig en stor tomt så att jag kan odla massa grönsaker, potatis, ha bärbuskar och fruktträd så hade det ju varit klockrent att flytta ut på landet så småningom. Vet bara inte om jag skulle fixa att bo långt ifrån min familj. Vi träffar såväl mina föräldrar som syskon med familjer, mormor och moster minst en gång i månaden. Är det värt att flytta för att få möjlighet att köpa drömhuset?
 |
| Vår altan är härlig men jag börjar bli sugen på en riktig trädgård... |
Jag bodde hemma ganska länge men de få år som jag tillbringade på den osäkra andrahandsmarknaden gör att jag absolut förstår dem som istället väljer att flytta. När jag var 21 år började jag plugga på högskolan och valde då att flytta till Östersund. Jag hade kommit in på flera skolor men Östersund var den enda som erbjöd bostadsgaranti för sina studenter. För mig som Stockholmare var det nästan surrealistiskt att få hem en broschyr med en massa olika studentbostäder och bli uppmanad att välja fritt.
 |
| I en sådan här stuga bodde jag under min studietid i Östersund. |
När jag flyttade tillbaka hem till Stockholm bodde jag först ett halvår hos storasyster och hennes barn. Sen fick jag jobb norr om stan och då blev restiden för lång. Det var bara att bita i det sura äpplet och flytta hem till mamma och pappa igen. Inte helt lätt för någon av oss eftersom jag hade hunnit bli 23 år och de hade flyttat till en tvåa. Alla barnen hade liksom lämnat boet och de hade inte räknat med att vi skulle behöva flytta hem igen.
| Finns det hjärterum så finns det stjärterum... |
Ett halvår senare träffade jag så älsklingen. Han bodde i studentkorridor i Åkeshov. 19 kvm och delat kök var inte mycket att hänga i julgranen men det var ändå vårt eget. Ett par månader innan älsklingen tog sin examen och vi var tvugna att lämna studentlägenheten så kom storasyster med goda nyheter. Hon skulle flytta in hos sin älskling och hyrde gärna ut sin lägenhet till oss. Dryga 30 kvm i centrala Solna kändes som en ren lyx och där stannade vi i 8 månader. Då behövde storasyster ha tillbaka sin lägenhet igen. Men turen stod verkligen på vår sida för hon hade en kompis som just skulle flytta ihop med sin kille och som kunde tänka sig att hyra ut sin lägenhet till oss. Nu gick flyttlasset till Finntorp och en rätt stor tvårummare. Den lägenheten var rätt risig men vi gillade verkligen läget. När vi efter två år behövde hitta ny lägenhet igen kände vi att det var dags att köpa. Vi hade båda fått fasta jobb och ville äntligen få känna att vårt hem var vårt eget. Vi tittade på massor av lägenheter söder om söder. Många var väldigt små och de som var vettiga i pris behövde renoveras. Ingen höjdare för två personer som har tummen mitt i handen.
| Finntorp var en riktig idyll |
Så dök vårt nybygge upp som en oas i öknen. HSB höll på att bygga bostadsrätter i Sköndal. Priset var riktigt bra, nybyggt är ju fräscht och det var på rätt sida om stan. Jag hade visserligen ingen koll alls på Sköndal, det var bara ett område som man passerade med bussen mot Gullmarsplan. Men vi chansade och köpte grisen i säcken. Så gällde det bara att hitta någonstans att bo i 1½år medan lägenheten byggdes. Nu hade vi i alla fall stått i bostadskö i fem år vardera så det skulle väl ordna sig. Det visade sig att en kö tid på fem år räckte till en hyresrätt lååångt norr eller söder om stan, lägenheter med hyra på över 15 000 kr/mån eller i områden som vi inte var direkt sugna på. Då ringde storasyster igen.
Nu skulle hon flytta ihop med sin nya kille och vi kunde få hyra hennes etta i Solna, igen. Det förhållandet höll hela vägen till altaret så vi kunde bo i Solna tills det var dags att flytta in i Sköndal.
Känslan när vi flyttade in i VÅR lägenhet var obetalbar. Äntligen hade vi ett riktigt hem som vi kunde bo i så länge vi ville! Sen dess har vi upptäckt att Sköndal är en charmig stadsdel som vi inte har lust att flytta ifrån. Här finns vårt mysiga retrofik som serverar härligt fika till rena rama lågpriset, det finns hur många bra promenadstråk som helst (mycket viktigt för oss hundägare), det finns flera bra badställen, i centrum finns allt som är skönt att ha nära så som apotek, bibliotek, mataffär, videobutik etc. Så tar det bara 15 min att åka buss in till stan. Men det allra bästa med Sköndal är att det inte är en sovstad. Om jag är ute med hunden en vardag mitt på dagen så möter jag grannar. I centrum är det aldrig folktomt. Här trivs vi verkligen. Men den dagen vi behöver större vet jag inte om vi kommer välja att bo kvar i Stockholm till vilket pris som helst...
http://intressant.se/intressant
http://bloggkartan.se/registrera/23145/stockholm
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar